Senaste inläggen

Av enensamvarelse - 9 mars 2018 12:03

Jag föddes i 1976, mina föräldrar bodde i en liten håla i ett kallt helvete med ca.250 trångsynta människor. Yei...

 

Mitt första barndomsminne är från jag var 6 år gammal. Jag sitter bak i min pappas Ford Transit, skjutdörren är öppen och pappa står bredvid bilen. Han håller i mina händer och frågar om jag kommer och besöker honom. Pappa har (äntligen) fått nog av mammas ständiga sidosprång, de ska skiljas. Jag är inte säker, men när jag tänker på detta minne känner jag att min pappa är ledsen. Och jag tror att han var det, detta var nog inte det han ville.

 

Vad jag har fått berättat för mig, så ville inte min mamma ha mig. Min pappa ville ha mig...så då blev det väl så. Med facit i hand vore det juh mer humant (för mig) om mamma hade fått sin vilja igenom, eftersom mitt första minne i livet skulle bli till många fler dåliga minnen.

 

Jag har en tre år äldre bror, och vi flyttade med mamma till ett mindre hus 1 km bort. Osäkert om mamma hade den nya på gång när vi lämnade pappas gård, men mitt nästa minne är denna mannen i vårt hushåll med hans två hundar. En schäfer och en brun Newfoundland'er. Mamma la älsk på nuffen (trots sin allergi) och ställde ut kraken. Han va fin den bruna! Men ibland kändes det som jag bara hängde på som ett ont plåster runt på olika utställningar. Det är nog därför att ställa ut hundar inte är min grej, skyr det som pesten.

 

Av denna man som ägde hundarna har jag ett fåtal minnen, två av minnen är örfilar. Den ena ggn var för att hunden hade fått hundgodis av mig utan hans (för stunden) samtycke, och då fick jag en örfil. Den andra ggn var oväntat. Vi hade ett runt köksbord med fyra plaster, jag satt på ena sidan och mammas påsättare satt på andra sidan. Helt ut ifrån det blå sträcker han sig över bordet och ger mig en örfil. Vi snackar alltså ålder 7-10 år (jag alltså). Mamma har sagt vid flertal tillfällen att just denna händelse i köket var så oväntat, han bara gav mig en örfil. Iofs inte dåligt att människan (mamma alltså) kan erkänna att något specifikt har hänt och att hon tyckte det var konstigt och fel...

 

Denna man kom från en kristen släkt, trodde de själva iaf, och mamma var nog så långt ifrån en bra sambo man kunde ha. Jag är inte säker på varför det tog slut, men han orkade väl inte heller med min mamma? Mamma sa en gång att denna man såg på henne som en hora. Så, who knows? Hon har juh track record menar jag.

 

Min mamma börjar jobba i en bygd tre mil från där vi bodde. Hon träffade en annan man, det va så hemligt till att börja med. Så jag vet inte hur länge det pågick innan jag råkade få reda på det. Jag minns det så väl, vi var på besök hos min moster. Jag, min bror och min kusin härjade med en studsboll som då trillade under bordet. Jag kröp under bordet för att hämta bollen, och där ser jag att mamma och den nya sitter och håller handen under bordet. Det va väl en trevlig man, till en början iaf.

 

Mamma valde att satsa på "sin karriär" och hennes nya älskling. Till den grad så hon lämnade mig och min bror ensam i huset som vi flyttade till efter hennes skilsmässa från pappa. Vi gick i skolan och skötte oss i vårt nya hushåll, 11 och 14 år gammal. Sug på den du. Jag har minne av att min mormor kom förbi med mat och tittade till oss. Har även ett tydligt minne av att min mamma kom till huset och vi bråkade. Jag stod vid diskbänken och diskade en stekpanna, en gjutjärnspanna jag var väldigt rädd om. Jag ville inte titta på mamma, jag tyckte inte hon förtjänade min uppmärksamhet. Hon sa att om jag inte pratade med henne så kom hon att köra i hjäl sig. Jag svarade iskallt "Gör det du"... Det säger lite om vad jag hade förvandlats till. En iskall liten varelse som fått bekräftat att jag inte var värt något eller ens var prioriterat i min egen mammas liv.

 

I 1994 konfronterade jag två av mina lärare och det visade sig då att dom visste om att vi bodde själv. Men ingen ville vara den stora stygga ulven. Jag va inne på socialtjänsten och där kom det oxå fram att de visste om detta. Tjänstefel av allihop? Oh ja.

 

Jag spenderade många av mina sommarlov hos släktingar i Oslo. När jag kom hem från sommarlov var det mina pappa som hämtade mig på flygplatsen. Jag skulle nu bo hos honom, under tiden som jag varit på sommarlov hade de flyttat alla mina saker till pappas hus. Jag var då 12 år. Pappa ville nog väl och han försökte nog så gott han kunde. Men han hade sitt liv med bondgård, taxibilar och många som jobbade för honom. Han var inte beredd på vad det innebar att ha en unge i hus. En unge som nu stod i dörren till tonåren.

 

Min pappa var en liten Don Juan själv. Han hade fruntimmer på löpande band. Den ena hade inte ens hunnit flytta ut förrän nästa var på väg in. Å med en tonåring i hus var det nu bäddat för bråk, smälla i dörrar och min ökända rebell-tid.

 

Jag är nu 13 år och allt kickar i gång på riktigt...

 

Fortsättning följer...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Mars 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards